Att leva mer "äventyrligt" är mycket lättare än vi tror, och ofta är det bara en liten tanke som står i vägen. Är du nyfiken nog att våga ändra på det?
There is nothing either good or bad but thinking makes it so.
- William Shakespeare
Det är lite så jag tänker kring att leva ett mer ”äventyrligt” liv. I grund och botten finns det inget som är mer eller mindre äventyrligt. Inte egentligen. Vissa saker är förstås större eller mindre i omfattning, tid och ansträngning. Somliga projekt är lite klurigare och kräver lite eller mycket mer förberedelser än andra. Men det är bara du som i tanken avgör om det är äventyrligt och spännande, eller inte. Tänk efter. Eller snarare tänk tillbaka. Backa bandet till barndomen. Minns du när du först lärde dig cykla? Det var spännande, läskigt och fullkomligt fantastiskt att få sväva fram helt på egen hand och för egen motor på ett 2-hjuligt vidunder som kunde ta dig vart du än ville! Och coolt var det också!! Det var äventyrligt och spännande tills du var mer bekant med det. Sen lärde du dig att bemästra det, kunde det utan och innan och började tappa intresset. Det var inte lika coolt längre. Fort gick det från lustfyllt till ångestfullt. ”Måste jag ta cykeln!? Kan du inte skjutsa mig?”. Vad händer egentligen i den processen? Jag tror att det är enkelt. Vi tappar nyfikenheten!
Nyfikenhet är nyckeln till hur vi tar oss an livet och allt däremellan. Jag minns när jag studerade psykologi på universitet och under mitt 4e och sista år så skulle vi djupdyka i kvantitativ forskningsmetodik. Läraren föreläste i rapidfart och gjorde ett halvhjärtat försök att mellan de mumlande raderna förmedla något som skulle efterlikna kunskap och pedagogisk undervisning. Jag uppfattade inte ett ord och ville helst krypa ur mitt eget skinn. Men istället för att byta kroppskostym började jag desperat affirmera, dvs. upprepa ord och meningar som stod för hur jag egentligen ville uppleva föreläsningen, då jag var tvungen att hitta ett sätt för min hjärna att lära sig ämnet. Jag har inget annat val. Om och om igen upprepade jag ”intressant, intressant, intressant, spännande, spännande, spännande”. Efter nästan 1 timmes tid så började jag höra vad läraren faktiskt sade men ännu viktigare så förstod jag vad det var han försökte förmedla. Han hade inte ändrat på en enda ton. Det enda som hade förändrats var mitt eget intresse, och det visade sig att kvantitativ inte bara var komplicerat. Det var också ganska coolt! Nyfikenhet handlar ibland om ett ”Fake it till you make it” läge. Det finns oändligt med saker som du skulle kunna vara intresserad av, om du bara var nyfiken nog. Om du kunde förmå dig att lära känna något som du ännu inte förstår dig på. Eller varför inte lära känna något på nytt som du tror dig redan veta allt om?
Den här korta artikeln kommer inte att bli mer komplicerad än så här, och det kommer att avrundas med en lika okomplicerad utmaning:
välj ut 1 sak som du tror är fullkomligt ointressant och tvinga dig själv att bli nyfiken på det!
Vad fick du lära dig? Vad hände? Blev det lite mer intressant? Var det till och med ett ganska roligt ämne?
Kom ihåg att det stora börjar med det lilla. Utan nyfikenhet, inget äventyr. Gör det enkelt.